OS

Känner att fleecen jag sydde i 7an och som jag använt massor sen dess inte kunde vara mer passande nu då det är OS!  Den är blå och röd (fast ljuset på bilden säger annat) med Englands flagga på ryggen. Såklart hejar jag på Finland också.

Tandvärk

Natten mellan lördag och söndag fick jag tandvärk, som fortsatte. Och fortsatte. Och fortsatte. Har knaprat piller sen det för att kunna ta mig genom det. Men från och med igår på eftermiddagen slutade pillren ta bort all smärta, det slutade värka men tanden var så öm så jag kunde ändå inte göra något. Blev att genast ringa tandläkaren imorse, och 11 fick jag tid. Visade sig att tandroten(?) i en tand dött, så det fick bli rotfyllning. Tanden borrades upp och nerverna och vad det nu är som finns i dem, togs bort, fylldes med medicin och en tillfällig fyllning lades på. Gjorde inte det minsta ont, var mest rädd för det. Bedövningen har nu släppt och det gör inte det minsta ont. Finns nog inte en chans att jag ska kunna beskriva hur skönt det är! Smärtan  av tandvärken hör nog till något av de värsta smärtor jag känt, någonsin. Har inte sovit knappt alls på två nätter, dels på grund av värken och dels på grund av åskvädren. Och har inte riktigt ätit något sen igår på dagen. Är hungrig och trött.

Hoppas nu också på att ha tur och få det avslutat innan vi åker tillbaka till England.

102 Minutes: The Untold Story of the Fight to Survive Inside the Twin Towers

I april läste jag ut boken 102 Minutes: The untold story of the fight to survive inside the twin towers. Boken ä skriven av Jim Dwyer och Kevin Flynn och berättar historien om människorna i tvillingtornen den 11 september 2001. Allt är baserat på berättelser av överlevande, de som jobbade med att hjälpa folk, de som från utsidan såg det hända, telefonsamtal från tornen, och så vidare, och berättar alltså verkliga historier om vad som hände. Man får följa med dem från just innan planen kör in i tornen, till efter att de kollapsat. Förutom folk i tornen får man också följa de som försökte hjälpa; främst polis och brandkår. Det gås också igenom hur tornen var planerade och vad man trodde då man byggde dem, och hur samarbetet mellan polis och brandkår aldrig fungerat.

Jag älskade den här boken, man drogs verkligen med och vetskapen om att det hände på riktigt gör den riktigt sorglig till och från. Jag grät på flera ställen, och väldigt ofta då man redan visste hur det skulle sluta för någon så hoppades man om och om igen att det skulle gå på ett annat sätt. Det är en mycket välskriven bok, och det känns som om du lär känna många av personerna som det skrivs om. Det är knepigt att memorera alla som nämns, och jag blandade snabbt ihop folk, eller glömde bort vad som tidigare skrivits om dem, men på något underligt sätt kändes det ändå som om man lärde känna vissa av dem. Jag har väldigt svårt att minnas namn, vilket nog inte alls gjorde det lättare för mig.

Något annat som gjorde den här boken speciell är att man sällan fått höra väldigt mycket om de som fanns i tornen. Det fanns så mycket man aldrig tidigare fått veta, trots att man enda sen dagen det hänt fått höra massor om det. Boken innehåller också en hel del om bombincidenten i norra tornet 1993, som jag måste erkänna att jag inte ens visste hade hänt innan jag läste den här boken.

Känns som om jag inte behöver berätta allt för mycket mer om den här boken, för vi vet alla vad som hände den där dagen (om inte är det kanske dags att googla datumet...).

En lördag och en natt

Gårdagen bestod av besök av ena brorsan, en väldigt enormt trevlig kusinträff, regnväder och ordentligt åskväder. Sov dåligt eftersom det blixtrade massor precis då jag var påväg att somna där efter elva. Också fast man knappt hörde mullret som följde så var det svårt att sova då det kom blixt på blixt på blixt utan någon egentlig paus. Sov en stund, men fyratiden vaknade jag igen av att det blixtrade och small riktigt ordentlig. Så låg vaken ett bra tag. Vaknade halv tio någongång och kunde inte somna om. Så det blev inte en allt för lång natt för min del. Gör väl inte så mycket, skulle ändå vara trött idag eftersom det känns som om det fortfarande är åska i luften och det är väldigt obehaglig fuktig luft.

Ni får njuta av ett blommigt foto från en bättre dag än idag istället.

It's the dreams that never came true 'cause you're too damn scared to try

It's the boy you never told "I like you"

It's the girl you let get away

It's the one you saw that day on the train

But you freaked out and walked away

It's the plane you wanna catch to Vegas

Things you swear you do before you die

It's the city you love that waits for you

But you're too damn scared to fly

It's the time that you totally screwed up

Still you trying to get it out your brain

It's the fight you had when you didn't make up

It's the past that you're dying to change

It's all the money that you're saving

While the good life passes by

It's all the dreams that never came true

'Cause you're too damn scared to try

Skammen över att vara smal

Förut skulle du skämmas om du var lite rund, idag vill media, och folk i övrigt, att du ska skämmas om du är smal. Fy på dig om dina lår INTE tar i varann då du står upp. Fy på dig om din mage inte valkar sig. Fy på dig om du inte behöver plus size-kläder. Det ska pekas finger och visas upp, titta på mig, JAG är mycket, mycket finare än dig, på mig finns det något att ta i och min mage är inte platt! Det är något fel på dig om din klädstorlek är "för liten".

Jag har alltid varit smal. Det är inte ett val jag gjort. Jag har inte varit det genom dieter eller träning, även om jag kanske på sista tiden börjat träna lite och tänka aningen mer på vad jag äter så är jag lat och stoppar i mig det jag vill snarare än det min kropp kanske skulle må bäst av. Jag är kinkig då det gäller mat och äter för att det är gott, är det inte gott ser jag ingen idé att äta det. Har sällan lust att äta en sallad om jag går till McDonalds, känns onödigt att gå till McDonalds om en sallad är vad man är ute efter, också fast den faktiskt är god. Jag är en person som i många fall äter ganska gigantiska portioner, men det syns inte på mig.

I lågstadiet fick jag höra folk undra om jag var sjuk, och det var inte förrän i gymnasiet ett besök till skolans hälsosyster inte kändes jobbigt. Det var först då det inte klagades på min vikt, hon tyckte det inte var ett problem om jag alltid varit smal. Ett problem skulle vara om jag plötsligt gått massor ner i vikt, eller verkligen skulle vara sjukligt smal - vilket jag inte är. Ont gjorde varje negativ kommentar, jag visste ju att jag inte hade ett problem, men till slut var det nästan så man trodde på det själv. Är jag sjuk? Är jag dålig? Borde jag se ut på ett annat vis?

Det känns som om man som en smal människa nuförtiden borde pälsa på sig kläder, gömma sig och inte visa upp sin kropp, ens fast man gillar den. Det är "fel" att se ut så.Varje rund person som vågar visa sig i lite mindre kläder eller i baddräkt hyllas till skyarna, medan en smal som kanske gått igenom minst lika mycket trauma för att våga gå till stranden kan mötas av negativa kommentarer, endast på grund av sin kroppsform. Men av någon anledning verkar det i vissa fall vara mer okay än att säga något negativt om någon som är större. Varför ska det vara så?

Det folk i vissa fall inte verkar förstå är att det för vissa är minst lika svårt att gå upp i vikt som det för andra är att gå ner i vikt. Det spelar ingen roll hur mycket man äter, det bara inte händer. Och jag vill också påpeka att en smal person har precis lika många kroppsnojor som vilken annan person som helst. De försvinner inte bara för att du är smal. Och tänk om jag trivs med min vikt? Tänk om jag i hemlighet är glad över att vara smal utan att behöva jobba för det? Är jag en dålig människa då? Nej, det är du faktiskt inte! Jag är mycket, mycket glad över att vara smal och skulle inte vilja vara rund. Världen har ett väldigt stort problem med fetma som det är, men mår du bra i dig själv och din vikt, liten som stor, inte är ett hot mot din hälsa eller liv, då fine. Jag bryr mig faktiskt inte väldigt mycket, mår du bra är det så du ska vara!

Jag vill också påpeka att jag på inget sätt förespråkar ätstörningar eller liknande. Det är inte ett bra sätt att få utseendet man vill ha. Jag har själv aldrig haft någon, och känner mig lycklig över att ha sluppit det. Jag tycker mest bara att det är fel att media, men också folk överlag, bestämmer att endera det ena eller det andra är fel. Det är väl båda minst lika rätt? Det är bra att media har börjat plocka in större modeller, men det är lika fel att helt lämna bort de smala som det är att lämna bort det runda.

Tillräckligt varmt

Jag är en såndär människa som för det mesta pälsar på mig kläder, året runt, dag ut och dag in. Men idag då det är drygt 30 grader ute tyckte jag att det var dags att pröva mina nya shorts och min nya topp som det inte blivit att använda förrän nu, och jag fryser inte det minsta!

Någon att spela mot

Okay, nu då jag anslutit mig till Androidanhängarna har jag också börjat spela en massa spel som jag tidigare spelade på Pers telefon.

Om någon vill ha någon att spela mot i Wordfeud, Draw Something eller Rumble är det bara att skriva in era användarnamn så jag kan hitta er! Hiihi. :D

Staden med morden

Den 18e, alltså två dagar innan jag kom hem, undrade jag vad en helikopter gjorde som stod stilla i luften på en plats en bit från oss. Efter att ha kollat lokaltidningen fick jag veta att någon blivit mördad. Det var en 23-årig spansk man som varit i Bournemouth mindre än ett år. Först hade han studerat engelska, och sen börjat jobba. Tydligen väldigt omtyckt av alla. Det ryktas att han hans huvud blivit avskuret med kniv, men vet inte om det verkligen var så brutalt, eller om han "bara" blivit knivhuggen. De har tagit fast personen som gjorde det, och jag väntar på att få höra om varför.

Igår hände följande mord. I Boscombe den här gången. Hör till Bournemouth, men är ändå en bra bit från centrum, och är som en helt egen stadsdel så att säga. Obehagligt område är vad det är, har alltid haft dåligt rykte, och det kryllar fortfarande av drogmissbrukare, alkoholister och prostituerade i vissa områden där. Varken jag eller Per (eller egentligen någon annan) känner oss helt säkra de få gånger vi varit där, och där finns massor av smått obehagliga människor som man inte ens är väldigt glad över att träffa mitt på ljusa dagen på en shoppinggata som kryllar av folk.

På grund av mordet stängdes tågstationen i en halvtimme, och beväpnade poliser rörde sig både runt området där mordet inträffat och i Bournemouth. Och de vet inte vem som gjort det, vilket såklart oroar folk. Vem känner sig trygg då någon som skjutit ihjäl någon annan går på fri fot? Har hänt 2 mord under de senaste åren i Boscombe (förutom det här), och i alla fall ett av dem hände på samma ställe/väg. 

Igår inträffade tydligen en större brand mot Poole-hållet också. Så det var antagligen en väldigt brådis dag för utryckningstyperna.

Det är lite läskigt då man tänker på det. Bournemouth är en lugn stad som man inte brukar behöva vara rädd i, det finns få läskiga människor, och man känner sig helt enkelt säker. Men plötsligt händer det saker, allvarliga saker, väldigt nära en och väldigt fort efter varandra.

Min nya vän

Idag fick jag äntligen det jag beställde i början av veckan! Så nu är det tänkt att vi ska bli vänner. För tillfället är vi det, efter att jag i princip blundade och klickade på saker då den bad mig fixa inställningar då den startade. Bytte till en HTC lite motvilligt, skulle jag få välja skulle det bli en Nokia, men eftersom de just nu inte har en enda telefon jag vill ha så fick det bli lite förändring. Så, "övergav" min gamla Nokia med ett tungt hjärta idag (nej, jag skämtar inte ens, känns sorgligt). Som tur är kommer den få sluka mitt finska SIM-kort under tiden jag är i England, så helt bortglömd blir den inte!

Den här lilla finsaken berättar till och med när solen ska gå ner. Och TÄNK om jag till och med blir aktiv på Twitter nu (unlikely..)! Nu ska jag gå och spela Rumble så fingrarna blöder.

En slö dag

Tja, finns nog inte allt för mycket jag kan säga om den här dagen. Har inte hänt väldigt mycket. Har mest degat vid datorn och varit ute i det fina vädret, och ätit glass. Imorgon ska jag börja dagen med ett tandläkarbesök, dagen till ära. Inget jag egentligen ser framemot, vet att jag har åtminstone en tand som behöver lappas, och också fast jag vet att det inte ens känns efter bedövningen så är det alltid obehagligt att fara till tandläkaren. Får dessutom lätt kväljningar, och det är oundvikligt med alla saker de stoppar i ens mun, också under bara en snabb kontroll. Suck...

Något nytt

Igår beställde jag något nytt från Gigantti. Det finns i lager och skulle ta 2-5 dagar innan paketet är här. Sitter och uppdaterar sidan surt och väntar på att det ska skickas. Och nej, såklart de inte har andra kunder än mig! SKICKA MITT PAKET NU DÅ! Viiiiiiill ha det nuuuuuuu!

Kameran

Har ju fotat ett och annat närbildsfoto under de senaste dagarna. Då har jag använt mig av objektivet till pappas analoga kamera + några extra ringar som gör att det förstoras med än vanligt. Jag är inte en väldigt duktig fotograf, men jag älskar att testa och expertminera då jag fotar.

Köttpirog med korv

Jag brukade ogilla köttpiroger en hel del då jag var yngre, det är först på "äldre dagar" jag börjat gilla dem, och brukar alltid äta då jag kommer till Finland. Oftast äter jag dem bara sådär, utan någon fyllnad. Brukar ibland också ta bort köttfyllnaden, för det är egentligen bara bröddelen jag gillar.

I lördags åt jag första köttpirogen för det här Finlandsbesöket. Med korv till och med! Tyckte den såg ut som något monster/djur som höll på äta upp korven. Omnomnomnom!

En regnig dag

Den här regniga dagen har spenderats i Åbo. Första besöket till Hesburger på ungefär ett år gjordes, och jag prövade på nya Novelle Plus med mango och guava. Jag älskar den med aprikos och jasmin, skulle kunna dricka flera liter! Den nya var också väldigt, väldigt god! 

Väl hemma igen åt jag smultron, ett av dem var väldigt stort och hade en väldigt udda form.

 Skaffade ny regnrock. Kostade 70€ från början, men var nersatt 50%. Det var sista i den färgen kvar, och den råkade passa! Inget vidare foto, men orkade inte bråka mer med kameran.

Emma

Emma är för det mesta ett väldigt snällt foto-offer. Hon bryr sig inte väldigt mycket om kameran, och eftersom hon växt upp med att folk konstant fotat henne så har hon lärt sig att man ska var stilla då någon fotar en. Dessutom är hon överlag en väldigt tålmodig och lugn hund, trots hennes yrvädersstunder.

Underbara sommar

Just nu njuter jag mest bara av det underbara vädret, läser, skriver, umgås med familjen och gosar med Emma. Underbart! Finsk sommar är nog ganska fantastisk, åtminstone då vädret ser ut som det gör just nu. Hoppas att det ska hålla i sig större delen av tiden jag är hemma. Skulle vara ganska skönt!

Finfinaste Emma

Idag på förmiddagen umgicks jag lite extra med familjens busunge som var måttligt glad över att mamma och pappa var utomhus utan henne. Min lilla gostönt! Så vi var tvungna att gå ut och äta lite bär och jaga in resten av hushållet för att få någon ro. Oj vad jag saknar den här hunden medan jag är i England!

Blåklockor och prästkragor

Jag lekte med kameran lite till igår på kvällen. Mamma hade plockat blommor, och jag tycker de är så himla fina så de fick bli mitt motiv.

Alkoholkulturen jag hatar

Ibland blir jag så himla trött på att komma från ett land med den alkoholkultur det har och att bo i ett land med en liknande alkoholkultur. Vet inte ens hur jag ska kunna lägga ord på hur mycket det då och då äcklar mig. Jag är inte nykterist. Jag dricker också. Men jag dricker betydligt mindre under en månad än vad folk gör under en utekväll/förfest/kräftskiva/fest. Jag dricker aldrig för att bli full, eller ens berusad. Jag dricker för att det är gott, och är det inte gott låter jag bli att dricka.

Tanken på att folk både i England och Finland (större delar av Norden antar jag) inte verkar förstå vad roligt utan alkohol är gör mig frustrerad. Du är en mes, underlig och knäpp om du inte dricker. Det är inte riktigt accepterat. Det ska drickas då det är helg. Punkt. Vad är idén med att vara ledig om man inte häller i sig något som innehåller alkohol? Jag har haft turen att vara omgiven av vänner som inte fester så fort de har en chans. Jag har fått ha roligt på ett betydligt bättre sätt. Ett sätt så du kan minnas allt följande dag, och må ganska bra. Vi har inte behövt vakna upp följande dag, och plötsligt minnas något pinsamt vi gjort dagen innan, som vi aldrig skulle gjort om det inte var för mängden alkohol som passerade våra läppar. Och vet ni vad? Ni ska inte tycka synd om mig för att jag aldrig varit full, eller inte "fick" uppleva konstant festande då jag var 18. Jag ångrar det inte, inte ens för en halv sekund. Det var mitt eget val att använda helgerna till att må bra och umgås med folk som tyckte om mig även om jag inte drack.

Det räcker inte med att alkoholen ska förtäras, det ska fotas och dokumenteras på bloggar och olika sociala medier också. Titta-på-mig-jag-dricker-alkohol-igen-sådär-som-jag-gör-så-fort-jag-hinner-fatta-vilken-lyx. Om hur skönt det är med en kall öl eller cider, att det är dags för förfest eller utgång, att man är bakis eller bara posta tusen pinsamma bilder. Behöver jag verkligen veta att du är på en route mot ett alkoholberoende? Behöver jag veta att du inte orkade stiga upp under hela helgen och alltså inte fick gjort något av alla de saker du verkligen behövde få gjort? Måste jag se vem som spydde och var det hände? Det enda de här bilderna och statusarna gör är att få mig att må lite dåligt över hurdan alkoholkultur vi har, och må bra över att mitt liv är bättre än det där. Jag bryr mig inte om folk skriver om och fotar fester och utgångar, men det är det där som verkligen är där för att peka ut hur mycket någon dricker och hur full man är som jag hatar.

Att folk inte förstår ett nej. Att man alltid ska ha en undanflykt eller godtagbara ursäkter för känna att man ska kunna säga nej. "Jag tänker ta bilen så jag har en ursäkt att inte dricka", "Det är ju nästan skönt att äta antibiotika så jag inte behöver dricka nåt på den där festen", "Jag är glad att jag blev ombedd att vara barnvakt ikväll så jag inte behöver gå ut". Varför ska det vara så svårt för folk fatta att alla kanske inte alltid måste hälla i sig? Och varför är det så svårt för folk att bara säga som det är, att nej tack, jag vill inte ha, och nej, det är inte jag som är sjuk i huvudet, det är du. Kan du inte acceptera att jag säger nej och inte dricker alkohol som om det vore vatten och jag hade vätskebrist, då är det fanimig inte jag som har problem! Men i länder med alkoholkulturen vi har, då är det du som skäms för att du inte dricker, inte vill ha. Det är du som känner dig obekväm och malplacerad. Det är du som väldigt ofta ger med dig, säger jaja, en öl/cider/ett glas skadar väl inte, fast du inte ville ha, eller kanske till och med lovade någon att du inte skulle dricka. Det är du som lider. Du måste ha mod för att våga säga nej och vara stark för att kunna stå emot trycket från alla runt dig.

Det ska drickas med råga, inte med måtta. Det ska inte drickas för att det är gott, det ska drickas för att bli full. Det ska drickas, annars blir du mobbad för du är dum i huvudet. Det är ingen fest utan alkohol, alkoholen är en självklarhet.

Jag vet inte, men jag kan väl inte vara den enda som ser felet i det?

Foton

Idag har jag experimenterat med lite av pappas fotogrejer. Har på känn att det nog blir en hel del mer fotande medan jag är hemma!